Karin

Nu har alltså det nya träningsåret och barmarksträningen inför nästa säsong dragit igång.
Igår morse när jag körde styrka hade jag Gabirellas sång ur Så som i himelen på hjärnan eller egentligen bara den raden JAG VILL KÄNNA ATT JAG LEVER, den gick på repeat hela passet. Och allt kände jag att jag levde. Och allt känner jag nu när alla muskler värker, att jag lever. Det är en tämligen skön känsla egentligen...

Kvarnsvedens damlag, från höger: 1:a Jag, 2:a Siv Dahlström, 3:e Anna Widström, 4:e Ulrika Nolåkers, 5:e Hanna Sahlander

Ja det har väl inte undgått någon att jag hade fått första sträckan på 10mila på min lott.
Det var ca. 360 lag med och jag stod i sista led. Så jag hade samma taktik som min bror (som var i samma läge i ungdomskavlen) offensiv löpning till startpunkten för att plocka lag och komma längre fram i draget. Det var ju bara det att han är löptränad för en sådan rusning och inte jag... 1 1/2 veckas vila och 1 1/2 veckas förkylning och bara ett löppass i skogen senaste tiden gjorde att jag var helt slut vid första kontrollen och resten bara blev en enda lång plåga. Men orienteringen gick iaf bra och det var ju skönt, så det inte var både bommar och tungt. Riktigt tråkigt att inte kunna leverera det man vill när det är stafett. Resten av laget skötte sig bra och vi slutade 174:a.

Men nu kan jag ju i alla fall stryka springa första på 10-mila från listan på saker man ska göra innan man dör. Men att springa långa natten lär jag väl aldrig få göra. Det hade jag och Anna Ohls vilda planer om (för åtta-tio år sen) att vi skulle göra tillsammans. En skulle ha lampan och en skulle ha kartan...

Man träffar alltid en massa folk som man inte träffar så ofta annars på 10-mila men i år träffade jag en som jag verkligen inte förväntat mig att träffa där. Nämligen Linnéa-den ordinarie bruden på Ingmarspelen. Vi möttes en gång först men då var vi båda två så förvånade av att se dem andra där så vi inte stannade och pratade men sen sågs vi en gång till. Det var hennes första orientering, så kan det gå om man skaffar sig en pojkvän som är orienteringsbiten...

Det var ett underbart fint tävlingsområde med spurten upp mot slottstrappan, fast då var man så trött så man inte såg någonting...


Efter målgång för vårt lag i damklassen och kinamat i Uppsala styrde vi kosan hemåt och var hemma strax före tolv. Pappa och Erik drog igång TV-utsändningen från herrkaveln på datorn och satte sig och tittade. Jag sa att jag skulle gå och lägga mig, det gjorde jag också... efter två och en halvtimmes tittande... Illa illa men det är ju bara 10-mila en gång om året och Kvarnsveden/Domnarvet gick ju så bra. Med i tätdraget efter tre sträckor, grymt grabbar!

I morgon drar det nya träningsåret igång. Kul!! Men det kommer nog att bli en del träningsvärk i början.

//Karin

Idag höll den stora mötesskolkaren Karin i sitt första egna möte.
Ett examensprov för om hon skött sig som ansvarig hitills. Det gick bra, allt blev godkänt.  
Men allt var hon lite hi'schû innan, men inte så farligt som hon trodde att hon skulle vara faktiskt.

Plockade vitsippor när jag gick hem från tåget idag. Så nu kanske det är vår... 

Nu ska jag ut och springa lite, impulser kanske..

//K

På kvällen kom farmor och mormor och morfar förbi och åt mat och succétårta. Jag fick en massa roliga paket. Jag fick ett paket av mormor och morfar som var inslaget i en jämtlandskarta, så jag hittar när flyttar dit! Fick ett paket av farmor där det var en geishachokladask i. Mums tänkte jag men sen fick jag syn på att den var tejpad. Så är det ofta hos oss att katongen och innehållet är olika. Men jag som trodde det var choklad sa jag och öppnade. Då låg det geishachokladkakor i... Lurad, haha.
Sedan fick jag en orkidé av farmor, undrar hur länge den kommer att överleva...
Ett fint paket fick jag av min bror också. Det var supermycket tejp, tom snörena var fast tejpade.

Kvällsbilder kommer i morgon.

//Karin

Nej, det blir inga tävlingar i Uppsala den här helgen för mig. Har man varit sjuk i över en vecka så är inte det bästa som finns att börja med att tävla direkt. Nu kommer jag alltså att springa första stäckan på 10-mila nästa lördag utan att ha sprungit en tävling sedan 5-dagars (juli) förra året. Det känns lite jobbigt och speciellt jobbigt med första sträckan, det kommer att gå så fort! Har aldrig sprungit första på 10-mila och skulle hellre springa sista som jag gjort de senaste tre åren. Men det är inte alltid man får som man vill... Och det är bara att gilla läget.

Idag har jag varit ute och joggat lite, det var skönt att vara igång igen men tungt. Hade med mig en uppsalakarta iaf för att försöka få lite känsla och öva på att springa (jogga) och läsa karta.

Nu ska jag och pappa till farmor och äta stuvade morötter, gottigottgott!

//Karin

Kanalbygge i Lindesnäs.
Det låter som ett aprilskämt. Men nu har det pratas om det i ett år och i höstas fick vi ett seriöst brev från Fortum och nu skulle det visst ligga hos länstyrelsen för något beslut.
Hihi sicket tok. Slingerikrok på höjdkurvan från Grycken till Östansberge och sedan damp ner i Äskan.
Strandtomt på Ilberge, lyxigt värre. Men tur vi inte använder jordkällaren för då skulle vi få ro. Ska nog införa obligatoriskt simkunskapstest på hundkarlar (-kullor) och hållkarlar med för den delen. Det skulle nog vara kul och se. Finns nog många där som inte doppat tårna i en sjö på länge... Fast en hade redan testat temperaturen i Klackvika i år, med spark och angeldon...
Det gick bra, men det var nog kallt tror jag...

Shottisdansande
Erik ska lära sig och dansa shottis till i morgon. Det tar sig sa mordbrännar'n. Ärligt talat så går det oftast ganska bra numer, men vi har några vassa och hemska hörn här inne...
Kul att dansa lite igen iaf. Nåsföra (polska) nästa? Fast jag vet inte om jag törs... Då brukar man ju flyga väldigt mycket innan killen får in snitsen...

Jag är på bättringsvägen tror jag. Får se om det blir Uppsalaäventyr i helgen eller hur det blir.

//Karin

Nu har jag sökt till universitetet i höst. Det blev Idrottsvetenskap-Humanbiologi i första hand. En kurs på 15hp som går på halvtid under hösten. Jag hoppas att man kommer att lära sig något som kan vara till nytta. Sen får vi se vad det blir till våren.
Min käre broder har också bestämmt vad han ska läsa på högskolan. Om 4 år... Han tänker gå i Johan, Johan och Johans fotspår och flytta till Linköping. Fast jag visste också precis vad jag ville när jag var lika gammal som honom... Saker kan ändras fortare än man tror!

Jag vet inte hur många av er som tittar in här som också läser min brors hemsida. Men jag tänkte bara tala om att man får ta det som står där med två rejäla grabbnävar salt!
Men vi försökte iaf laga pannkakor förra måndagen (det var 10 år sedan sist jag försökte). När jag kommit ungefär halvvägs höll jag på att avge ett heligt löfte om att detta verkligen var sista gången jag lagade pannkakor och att mina barn aldrig skulle få pannkakor om de inte skaffade sig en pappa som kunde steka pannkakor. Men innan jag hann lova det så hade vi i ett ägg till och sen gick det bra, så det finns nog hopp för de små liven. Erik påpekade också att det kanske inte var deras uppgift att skaffa sig en pannkakslagande pappa... Hmm kanske inte... =) En sak som är säker är iallafall att mina barn inte kommer att bli bjudna på pannkakor av sin morbror.

Angående en annan sak som står på min brors sida så kollade jag lite i reglerna för skidskytte i söndags för det var något jag skulle ha reda på. Då hittade jag ett litet stavfel. Skjutvallen stavat med B istället för V... Hmm lite kul. Men det står faktiskt så i SSSF:s regler!!
Har de aldrig hört talas om kontrollläsning? Eller vill de muntra upp lite?

Jag har uppdaterat lite på hemsidan. Lite ol-tävlingar jag tänkt springa framöver (om jag blir frisk någongång) och en länk till Morbror Knuts blogg bla. Jag lyckades alldelles själv, finns nog anlag till datahacker i mig också... =P Dessutom försöker jag övertala min bror att han ska ändra sin om mig-sida, och hitta på egna svar istället för att plagiera mina.

För övrigt så är jag fortfarande sjuk. Jag verkligen hatar det, I-landsproblem jag vet.

Dagens fikarums fråga: Hur länge håller ett par jeans? Och sliter killar jeans mer än tjejer?

(I-landsproblem)² Fast vi skulle vara tacksamma om någon löste det.

//Karin

Igår kväll var jag på Toadz-jubileumsföreställning och tittade på brudarna som dansade. En nostalgitripp utlovades det och så blev det också. Alla gamla paddor var med, från de som man tyckte var stora och häftiga när man själv var liten till de som är jämngamla med mig och lite yngre. De hade övat från fredaglunch och var precis lika duktiga som vanligt. Speciellt om man tänker på att vissa inte dansat på 10-15 år.
Det utstrålades en sådan dansglädje att jag blev sugen att börja igen. Men jag var ju aldrig ens hälften så där bra som dem utan jag får nog hålla mig till mina skidor i fortsättningen också.
Men man får en sådan kick och så mycket energi av att stå på scen.
Hur många har jag inte pratat sönder och samman under ingmarsspelsnätter när jag varit alldelles för pigg för att sova trots att vi ska upp jättetidigt? (Förlåt...)

För övrigt så håller jag på med lite smått och gott som inte har blivit gjort under säsongen (städar, röjer, pappersjobb, slappar mm). Sen håller jag på och försöker utvärdera säsongen. Det går lite sisådär, just nu känns det som jag skapat klart mer frågetecken än utropstecken och punkter. Men en hel del positiva saker finns det ju också. Kanske avslöjar jag något sedan när jag kommit fram till något...

/Karin

Ur FK idag. Man kan ju drömma... VM i Japan...

Har ALLA fått nippran på formtoppningsträning för tillfället?
Men det är ju kul att man kan bidra med något och stötta och peppa.
Men nu är ju kanske inte formtoppningsträning det jag är bäst på...
Men jag försöker svara och ge tips så gott jag kan. Så fråga på ni bara!

Jag ska springa första på tiomila, usch då. Det blir ju iaf ett tempopass...

See ya'
/K

Anna blev fångad av radion i fredags, Lyssna här. Efter ungefär 22.48 börjar det handla om Anna och man kan höra hennes väna stämma i etern. Hon skötte sig bra tycker jag, inte lätt med murvlar heller. Men hur gick det med om Björn Ferry var het eller inte?
Det vågade hon varken säga bu eller bä om. Jag röstar på inte iaf...

Nu har jag gjort två dagar som ansvarig för dokumentationen i MobiSIR TAM projektet.
Det går bra tror jag... Fast när jag kom igår morse var det ett berg med pärmar på mitt skrivbord och min stol, så jag fick röja lite innan jag kom fram till datorn. Resten av dagen ägnades åt att bära pärmar, bära datorer, bära hyllor, flytta hyllplan, koppla sladdar mm. Kul att göra sånt också ibland. Idag har jag varit lite mer bossig. Bestämt 3 saker och pratat i telefon 2 ggr.
Det är lika mycket som jag pratat i telefonen på ett och ett halv år innan... :-)

Ha de!
//Karin

Vi började alltså med distans i strålande solsken i fredags. Åkningen var ganska seg. Skyttet, hyfsat för att vara mig i år men 7 bom (1-1-2-3) är alldelles för mycket när man får en minuts tillägg för varje bom. På kvällen var det kamratmiddag. Kommunrepresentanten höll samma tal som förra gången, det var likadan mat men mycket mera kö och den trötte trummisen var inte där.

Sedan på lördagen var det stafett. Det var bara jag och Anna som skulle åka (grabbarna hade inget lag) så vi hade världens uppbackning med 7 st i serviceteamet. Niclas och Gabbe testade ut våra skidor. Papporna vallade. Sedan testades det igen och vallades. Man kände sig som ett riktigt proffs när man inte behövde göra någonting och det fanns inget annat lag som hade så grymma skidor som vi!!  Tack, tack (vallateamet fåår ta åt sig...)!! Sedan under tävlingen kändes det som det stod folk och skrek på en överallt. Man kan inte låta bli att åka fort när folk skriker så infernaliskt som Gabbe gjorde. Jag kände inte hur trött jag var utan visste bara att det var att åka så man inte fick skavsår i öronen snart... =)
Anna åkte som ett jehu på första sträckan och växlade till mig som 5:a. Hon har aldrig åkt så fort förut, jag är grymt impad. Sedan tog jag över och försökte åka som ett jehu jag också. Tyvärr fick jag åka runda efter ligg annars hade vi haft chans på en medalj. Nu slutade vi 5:a. Känns egentligen som en större bedrift än när vi tog SM-silver i springskytte, nu fick vi revansch på de som tog guldet då iaf.
På kvällen åt vi äppelpaj som farmor skickat med. Sedan spelade Mats, Rolf, Niclas och pappa pingis, stundtals värdigt en VM-final. Alltså nöjde jag mig med att titta på...

Hela den långa vintersäsongen avslutades på söndagen med masstart. Jag var ganska loj och mycket sliten innan start men när man väl började åka så var det kul. Sköt 2-1-2-0, så det var ju helt ok. Grymt skönt att få avsluta säsongen med en nolla i stå, när jag tycker att ståskyttet verkligen inte har funkat i vinter. Precis när jag skulle ställa mig på mattan för sista skytte hör jag att speakern säger att Niclas sköt fullt i sitt sista stå. Då tänkte jag nu jäklar kan han så kan jag. Det var väl kanske en liten överdrift när han alltid skjuter bättre än mig men det funkade ju. Jag slutade 6:a.

Sedan var det bara en lång hemresa kvar. Gabbarna spelade Sims (obs spelet, inte kemivikarien...) både på vägen upp och hem så länge batteriet på Annas dator räckte. Att åka minibuss halva natten hem kan ju vara kul om man orkar härja. Jag orkade inte, jag var som en urvriden disktrasa och det blev inte bättre av att mina fötter blev grillade. Jag var nog ganska putt och bitter...

Nu är det vila som står på programmet. Välbehövligt!
Sedan tar jag nya tag mot nästa säsong.
//Karin