Karin

På förmiddan idag har vi kört smalspårsträning, superduper jobbigt. Linje och Följa John. Vi åkte uppför rymmarberget (eller vad det nu heter) i en timme och tjugo minuter. Jag vet att enligt fyskiens lagar så borde man ha åkt lika mycket nedför som uppför när man är tillbaka på samma ställe men nu är vi ju i norrland och här är ju inte saker och ting lika som i resten av världen. Och enligt mina armar och min rygg så var det bara uppför och smalspår förutom de där livsfarliga nedförsbackarna där bara självmordsbenägna människor och jag (tyvärr) åker.... Jag och Kristina körde i par och efter en mycket osäker inledning (jag körde helt vilse på min första slinga) så gick det ganska bra, men som sakt det var jobbigt. Jocke Hederskog och Emil Flordal lägger mycket jobbiga banor men vi är väl här för att bli trötta så...

Varför är det altid mina tummar som råkar illa ut? En tumme per läger är snittet ungefär, Idre, Ruhpolding, Torsby (då var det ju hela vänster arm +höger tumme). Det här hände faktiskt hemma innan jag for, men min högra tumme ser återigen ut som en fotboll (en väldigt liten fotboll...) nu efter en liten olycka med en borrmaskin. Det var inte jag som höll i borrmaskinen...

Dax för eftermiddagslur!