Karin

Igår var det dags för en av mina viktigaste inför-julen-traditioner, nämligen pepparkaksbak med farmor. I år var det 19:e gången! Vi bakar pepparkakor precis som de ska vara, lövtunna! Folk brukar vara fascinerade över att vi kan få dem så tunna. Och hur vi gör? Ja det är våran hemlighet....

     
Jag trycker ut kakor     Farmor har koll på de i ugnen

Min kanonbra-iga projektledare, Johan, blev lite less på de kvinnliga deltagarna (eller egentligen på nästan alla) i  projektet igår på måndagsmötet. Vi tittade nämligen på vår höggravida jobbarkompis Stinas mage, där hennes bebis hade ett gympapass istället för att lyssna på när han pratade om jordning... Men han pratar ju om jordning varje vecka och vi förstår inte och behöver inte det heller så...

Idag är det åter vanlig träningsdag med två pass. Styrka i morse och skidskytteträning i järna ikväll. Nu var det länge sen jag sköt så vi får hoppas att det går bra. 

Auf Wiedersehen!

Ska börja med att skriva att äntligen har min hemsida blivit klar och adressen är: http://web.telia.com/~u04802154

Igår förmiddag var det alltså dags för det stora provet. Gielas-Campen + SkidO-tävling jaktstart. 5,5km skatetävling + 10km (fågelvägen) skidO-tävling. Det var kanonkul! Skidtävlingen gick hyfsat bra tyckte jag, 1.36 efter Eva (då hade hon åkt skidO-tävlingen innan...)

Resultat efter skidtävlingen inför jaktstarten:
Kristina Nordebo (D19-20)  15:34   0:00
Johanna Edin                                     +0:23
Stina Häggström                               +0:32
Karin Malmberg                                +0:42
Åsa Zetterberg-Eriksson                  +1:09

Superspännande och tätt alltså! Jag såg de andra mycket och låg ganska länge tillsammans med Stina och Åsa innan fjärillen (kontroll 9-15), där de hade andra slingan först. Där bommade jag en del och blev efter och sen var det inte så långt kvar, se kartor nedan (tryck på resp karta för större bild).

                  
Varv 1                                        Varv 2

Resultat totalt (Preliminärt, Inga officiella resultat har kommit ännu):
1. Johanna
2. Åsa
3. Kristina
4. Stina
5. Karin 

Jag är nöjd med SkidO-loppet också, det var skönt att känna att jag hängde med så bra som jag gjorde. Nu är det bara 2 veckor kvar till den riktiga tävlingspremiären i Grönklitt (hoppas det kommer snö så vi slipper Ånn...). Ska bli spännande!

Många människor i min närhet säger att jag är modig. Det känns kul men samtidigt konstigt för jag känner som om jag är den fegaste människan i världen iallafall när det gäller att åka smalspår skidorientering utför. Jag tappar väldigt mycket där och det skulle ju vara så lätta sekunder om man bara vågade.... Det är inte ofta jag svär men i dessa lägen gör jag det, väldigt mycket, och skriker. Det ger mig något annat att koncentrera på mig på än att jag håller på att krascha.

Det har varit ett kanonbra läger med mycket bra skidO-träning. Jocke, Emil och Sture har slitit kopiöst för att ge oss ett bra spårsystem och bra banor. Tack!!

Hemresan blev ett äventyr som nog inte lämpar sig i skrift. Det blev lite bråttom ibland. Men jag somnade iaf ovaggad på tåget innan nio!!

Idag har jag bara tagit igen mig och slappat, riktigt skönt. Det är inte ofta det blir sånna dagar!
Nu väntar en vecka med mycket jobb innan det blir läger igen!

Nu lär jag nog ta fram det där ordet lyrisk igen. Passet på förmiddan idag var underbart! Tänk om alla pass var så här då skulle det gå lätt att träna, he kan je lôv er!

2,5h klassiskt A1 punktorientering.

Vi fick en vanlig orienteringskarta (utan några spår), blev ställda i ett klassiskt spår på heden (där vi inte åkt förut) och sen var det bara att åka. Efter spåret satt 10 (tror jag) kontroller vid vilka man skulle markera på kartan var de satt. Det var jättesvårt, började man tappa kollen lite kunde man vara helt säker på att det satt en kontroll där. Har jag satt den tredje rätt då ska jag gå och köpa mig en lott!! För där hade jag inte riktigt koll....
Och vädret och terrängen var så grymt härlig!
Solen sken från klarblå himmel på snöklädda träd. Man kände sig som man gled fram genom ett sagolandskap. Jag höll på att köra över en flock med renar i en utförsbacke! Det är ju inte så ofta man gör det...
När jag åkt ett varv sa jag till Stina som skulle åka hem (för hon brutit en stav) att jag ska bara åka lite till... Men det blev ett helt varv (1h10min) till, det var så härligt! Jag kunde inte sluta! Till slut fick jag lov för annars hade jag nog inte fått någon lunch, nu kom jag "bara" en halvtimme försent...

Så här står det i Piteå-tidning om våran uppgift i morgon: Gielas-Campen är avslutning på skidolandslagets veckoläger i Arvidsjaur. Men ändå inte riktigt. Så fort de spurtat i mål står den "grymme" landslagskaptenen Sture Noren och delar ut kartor till sina adepter som bums ska ut på en skidorientering. Hmm... Jobbigt kommer det att bli...
Imorgon ska jag som sagt åka min första skidtävling sen Parvelrännets och Lilla Nåsloppets dagar. 5,5 km skate och direkt därefter ska vi alltså ut på en skidorienteringsbana så att den totala tävlingstiden kommer (för damsegraren) att bli minst 70 min. Jag förväntar mig att jag kommer att ramla ihop i en liten hög efter målgång, annars har jag nog maskat...

Nu lär jag gå och valla inför morgondagen!
Hörs! /K

På förmiddan idag har vi kört smalspårsträning, superduper jobbigt. Linje och Följa John. Vi åkte uppför rymmarberget (eller vad det nu heter) i en timme och tjugo minuter. Jag vet att enligt fyskiens lagar så borde man ha åkt lika mycket nedför som uppför när man är tillbaka på samma ställe men nu är vi ju i norrland och här är ju inte saker och ting lika som i resten av världen. Och enligt mina armar och min rygg så var det bara uppför och smalspår förutom de där livsfarliga nedförsbackarna där bara självmordsbenägna människor och jag (tyvärr) åker.... Jag och Kristina körde i par och efter en mycket osäker inledning (jag körde helt vilse på min första slinga) så gick det ganska bra, men som sakt det var jobbigt. Jocke Hederskog och Emil Flordal lägger mycket jobbiga banor men vi är väl här för att bli trötta så...

Varför är det altid mina tummar som råkar illa ut? En tumme per läger är snittet ungefär, Idre, Ruhpolding, Torsby (då var det ju hela vänster arm +höger tumme). Det här hände faktiskt hemma innan jag for, men min högra tumme ser återigen ut som en fotboll (en väldigt liten fotboll...) nu efter en liten olycka med en borrmaskin. Det var inte jag som höll i borrmaskinen...

Dax för eftermiddagslur!

Årets första skidO-träning är avklarad och fy va ovant det var! Intervall långsträckor med mycket bredspår körde vi. Bredspårsåkningen gick bra men smalspårsåkningen och smalspårsorienteringen var urusel. Som Peter Blom har konstaterat så är det kliniskt rent från balans i min kropp och det kändes idag. Jag var som bambi på hal is... Annars var det kul att köra med karta igen.

Efter luchen ska vi riva ner våra gardiner, de stinker rök nå grymt.
Sen blir det tupplur innan det blir ett lugnt pass klassiskt i månskenet förhoppningsvis

Man blir lyrisk när det ser ut så här ute!
Hur mycket snö som helst. Nästan månklart. Pannlampa. Skate.
Inte ofta man behöver väja för renskit i spåret...
Underbart.
Vi njuter av friden så länge den varar.
Imorgon förmiddag blir det köttning, Intervall långsträckor bredspår.

Ja nu har jag kommit fram till Arvidsjaur. Slumrade sött först några timmar på jvgstn i Gävle och sedan på tåget till Jörn. När man ska in mitt i natten i en kupé där det sover fem okända personer och försöka bädda en påse och ett täcke är det skönt att ha varit med förr... Jag lyckades ändå få täcket på fel ledd så jag frös både om fötterna och överkroppen innan jag insåg att täcket faktiskt inte var så kort... När jag vaknade i morse hörde jag några bekanta röster genom väggen och det visade sig att Stina Häggström, Martin Hederskog, Hammer och rollen hade kupén bredvid, ganska häftigt! Sen åkte vi buss mellan Jörn och Arvidsjaur, själva resan gick bra men när vi kom fram kom ett klantarsle på att vi skulle gå av lite tidigare och gå till campingen ist för att åka till busstationen och få skjuts av Sture. En kilometer är inte långt att gå om man inte har två väskor och ett skidfodral att släpa på samt att det är över lunchtid och man bara ätit en drickyoughurt och en äcklig macka till frukost. Vi ska ha skjuts när vi ska hem...

Här är iaf mycket snö så det kommer nog att bli ett bra läger med mycket skidO-teknik. Jag delar rum med Stina och Kristina Nordebo och vi delar stuga med Eva,  Åsa och Johanna. Det kommer nog att bli nice!!

Vissa saker mår man bättre av att inte veta. Men iofs skulle det ju ha hänt iaf oavsett om jag fått veta det eller inte. Men varför?

Funderar på entalpi och mp3-sladdar också men vi tar det en annan gång.

Ska snart ut och glida lite! Gött mos!

Nu har jag packat klart och snart bär det av mot Arvidsjaur. Det blev bara 2 väskor och ett skidfodral med ett stavrör fastspänt på. Har jag allt med?? Min vanliga kommentar innan jag åker är: Jag har säkert inte allt med men jag har iaf mycket... Jag ska tillbringa två och en halv timme i Gävle ikväll, hmm det finns väl roligare sätt att tillbringa söndagkväll än på järnvägsstationen i Gävle men förhoppningsvis får jag sällskap. Vi får hoppas att detta läger kommer att starta bättre än det förra. Nu är det långt för den räddande ängeln att komma med nya stavar och armen har just läkt ihop riktigt så...

Idag har jag varit på orienterarnas löpträning, jag tänkte att det skulle vara kul och träffa lite folk och få lite träningssällskap. Vi var 5 där och ingen som ville springa i samma takt som mig. Brorsan hade heller ingen att springa med så vi gjorde sällskap i 55min sen tyckte han att det fick vara slut med lusspringningen och drog, så då fick jag springa resten själv. Det var kul så länge det varade och det var ju kul att springa på ett nytt ställe. Långpass framförallt löpning är så himla tråkigt att köra själv, men jag har svårt att få sällskap. Det är få jag känner som vill hålla den farten som jag vill, antingen går det för fort eller för sakta, det var 3 månader sen sist jag hade sällskap...

Igår var det jättefina klassiska spår i Gyllbergen. Idag smälter snön.

Jag vet inte om jag kommer att ha ork eller möjlighet att uppdatera något under tiden i Arvidsjaur. Men vill ni hålla lite koll på vad vi gör så kommer det säkert att komma ut information på landslagets blogg, http://skido.blogg.se/

Nu far jag mot norrland och en halvmeter snö! Gött!

Idag har jag och pappa äntligen bjudit på tårta på jobbet för att han har fyllt år och för att jag tog SM-Guld i springskytte. Det var bara exakt två månader och en dag resp. två månader sen det inträffade. Bättre sent än aldrig eller vad man brukar säga. Tårtan var iaf mycket god! De beställde en ny tårta till vintern, så jag ska göra mitt absolut bästa för att uppfylla det.

På eftermiddan gjorde jag och mamma kuppan. Jag köpte ett par skor och en klänning. Kommentarerna när vi kom hem var, på skorna: De var fina! och  Det var väl bra! och på klänningen: Vad ska du med den till? och Men Karin seriöst, ge dej! En klänning! Hmm vad säger man?

Anna, jag ska hälsa det när jag träffar honom. Men jag tror allt att jag har en bit kvar till hans rolighets nivå, jag fattar inte var han får allt ifrån.... Det pratades om honom på lunchen idag också, hoppas Jocke-hysterin lagt sig tills jag kommer hem från Arvidsjaur....
Han jobbar numer (ifall någon är intresserad av det) på Banverkets IT-avdelning som heter OIT, det tycker jag är ganska kul bara det.

Imorgon blir det klassiskt i Gyllbergen på fm och skate och skytte i snöån på em. Hoppas snön ligger kvar! Sen är det någon som väldigt mycket borde packa också men jag har ingen inspiration.
10 par skor, 7 omgångar träningskläder, 15 par skidor, många (de går ju fort av på landslagsläger) stavar, 4 omg vanliga kläder...Hmm lite överdrivet kanske? Men hur ska jag och Anna få plats på 25 kvadrat i en vecka? Det är iofs nästa resa, nu behöver jag bara fundera på hur mycket jag orkar släpa på tåget...

Dags för skidvallning istället! Hej svejs Leverpastej!

Bor hos farmor en sväng igen, denna gång är det mamma som har feber. Kanske läge att skaffa egen lägenhet snart... Men var får jag tag på en där man får supergod mat serverad på bordet, disken diskad och trevligt sällskap?? Man blir bortskämd... Ett problem dyker dock upp när man får sms med uppmaningen gå in på msn för hon har ingen dator! Farmor skrattade gott åt detta och hälsade sedan att hon iaf hade en telefon så det gick utmärkt att ringa mig!!

Morbror Knut tycker jag ska skaffa facebook, vi får se hur det blir med den saken...

I torsdags träffade jag Sigrid hela eftermiddagen, trevligt trevligt. Som vanligt blev det kort promenad och mycket fika och prat. Fick se bilder från hennes äventyr i Costa Rica också, underbart fint!

Det har kommit snö så att det går att åka skidor nu! Var själv till grönklitt i lördags och åkte. Det var hyfsat fint där. Hittade Boremyr och Åslund där så jag fick lunchsällskap. Fick höra att jag var en jädra svikare som tävlade i skidskytte för Dala-Järna, som om Kvarnsveden hade någon skidskyttesektion... Nej att jag sviker, det håller jag verkligen inte med om!!

Det finns dagar då det går lättare att träna och igår var en sådan dag. På förmiddagen var jag till Bergebo och åkte klassiskt. Strålande sol och det gick riktigt bra. Nu har jag åkt klassiskt två dagar i rad och det är faktiskt ganska kul! Min arm verkar ha läkt ihop efter krashen i Torsby så att det går att köra stakträning igen nu. På eftermiddan var jag och pappa till järna och där gick det också bra att åka. Skyttet gick grymt bra, jag är fortfarande förvånad men det var riktigt skönt att känna att jag kan! 6 fulla serier på 8 försök i en ganska hård kombination, 3 bom på 40 skott. För att vara mig är det grymt!




Tankarna går ideligen till det fruktansvärt tragiska som hände i Torsby i torsdags. Att säga att man beklagar sorgen känns fattigt när någonting sådant här inträffar. Jag känner mig tom och ledsen. Mina tankar är hos de anhöriga, hur hemskt känns det inte för dem? Tänk så fort ett ungt liv kan ta slut och andras totalt rasa ihop.
Ingen vet hur länge vi kommer att leva så ta vara på de dagar du får!

Ta hand om dej! 

Åh N3A visst känns det fint att va vid liv en dag till
Visst känns det fint nu N3A
Åh N3A nu är det lika långt till stjärnorna, som från stjärnorna till dig
Alla talar om oss N3A
Åh N3A...

Det är nästan exakt ett år och fem månader sen vi tog studenten och sjöng det här i en vecka. Jag tänker inte så mycket på det, saknar det oftast inte. Men ibland springer man över någon på stan och så kommer minnena tumlande tillbaka. Det jag kan sakna då är att det var så lätt att träffa alla vänner. Man gjorde ju det varje dag, nu är ni utspridda över hela världen och jag är usel på att hålla kontakten tyvärr. Vårt bussliv (eller möjligen busliv) saknar jag också, det är så mycket tråkigare att åka själv!

Jag trivs bra med mitt liv som det är nu. Visst skulle det gärna få komma snö nu och det vore trevligt om Någon tog sitt förnuft tillfånga men i väntan på detta så knallar livet på i en behaglig takt.

Snöblandat regn och rullskidsintervaller vilken underbar kombination en tisdags förmiddag!!!
Ja, denna vecka kommer jag verkligen att känna att jag är vid liv! Så det är bara att nynna vidare: visst känns det fint att va vid liv en dag till....

Flyttat hem igen nu.

Nytt pers på träningstävlingsracet i torsdags med 46 sek trots halt före och att jag körde ensam och tack vare bra skytte. Roligt med lite pojkar på träningen denna vecka också, ont om sånna annars.

Har fått nya handskar från LILLSPORT i veckan, superbra!!

Älgmiddag med laget och familjerna i fredagskväll, kul! Välbankad biff, jolpärôr, lök och tre sorters kakor smaskades det på i ilberget. När alla som inte skulle sova över (dvs alla utom 5+en hund) hade åkt hem blev det kortspel halva natten som slutade Malmberg-Willman 1-1. Pappa var bra, Adam och Jan var bättre, jag var bäst, Jäger var i vägen och C-G var diskad. Sen sov jag gott trots snarkningar, en orolig hund, ett vandrande spöke och inget täcke.

Jakten idag gick sådär, älgarna överlevde.
Första drevet hade det visst hänt lite grann men det pågick en motorsågsmassaker bakom ryggen på mig så jag hörde ingenting annat...
Andra drevet drog jag passet jag verkligen inte ville ha, ett skyhögt torn. Jag fick ta 10 djupa andetag innan jag började klättra och sen stog jag på helspänn i 2 timmar livrädd att ramla ner. Dessutom blåste det så jag trodde både jag och tornet skulle tippa. Det värsta jag gjort sen jag åkte kabinbana i Ruhpolding. Men jag fick se en ko iaf, på väldigt långt skjuthåll.

Avslutningsvis en härlig kommentar från Adam Willman till en pappa som inte fattar nånting: Det är ju det kula!