Karin

Jag har en tid kännt att motivationen för att fortsätta en helhjärtad skidorienteringssatsning mot världstoppen finns inte där längre av olika anledningar (som jag inte tänker gå in på här). Att jag ska lägga skorna och skidorna på hyllan och bli en soffpotatis känns inte heller som ett alternativ. Fortfarande tycker jag att det är jätteroligt att åka skidor, orientera, skjuta mm och jag vill vara i mycket bättre form än vad jag varit denna vinter.

Att jag har provat mina vingar som orienteringsskytt med framgång har väl varit svårt att undgå, en sport som jag tänker fortsätta med om det är roligt även i fortsättningen.

En annan sak som jag pratat om länge att jag viljat göra är att åka Vasaloppet. Det har aldrig tidigare passat när skidO-avslutningen brukar ligga max 2 veckor efteråt. Men nu fick jag en start i födelsedagspresent av mina föräldrar och idag har jag anmält mig! Ojojoj, nu är det ingen återvändo... Fick ett sms av Anna där det stod "nu är det bara att ligga i och staka tills armarna går av". Japp...

På lördag är det dags för 10-mila, det är visserligen bara en niondel av Vasaloppet men jag tror det kan bli jobbigt ändå... Sista sträckan står på min lott, som vanligt får man väl säga för av de 6 gånger jag sprungit damkaveln har jag sprungit sista 4 gånger. Denna gång är det långt, måste vara längsta damsträckan någonsinn, 10,1km. Dessutom är starten senare lagd så risken finns att det är mörkt innan jag kommer i mål. Jobbigt.

Ikväll ska jag på orienterarnas crossträning (svengelska), en slags intervallträning. Det blir första gången jag kör löpintervaller sen någongång i höstas. Tror det kan bli jobbigt också, speciellt efter hur jag plågade mina ben med vikter igår :)

Vi hörs!
//K