Karin

Vi började alltså med distans i strålande solsken i fredags. Åkningen var ganska seg. Skyttet, hyfsat för att vara mig i år men 7 bom (1-1-2-3) är alldelles för mycket när man får en minuts tillägg för varje bom. På kvällen var det kamratmiddag. Kommunrepresentanten höll samma tal som förra gången, det var likadan mat men mycket mera kö och den trötte trummisen var inte där.

Sedan på lördagen var det stafett. Det var bara jag och Anna som skulle åka (grabbarna hade inget lag) så vi hade världens uppbackning med 7 st i serviceteamet. Niclas och Gabbe testade ut våra skidor. Papporna vallade. Sedan testades det igen och vallades. Man kände sig som ett riktigt proffs när man inte behövde göra någonting och det fanns inget annat lag som hade så grymma skidor som vi!!  Tack, tack (vallateamet fåår ta åt sig...)!! Sedan under tävlingen kändes det som det stod folk och skrek på en överallt. Man kan inte låta bli att åka fort när folk skriker så infernaliskt som Gabbe gjorde. Jag kände inte hur trött jag var utan visste bara att det var att åka så man inte fick skavsår i öronen snart... =)
Anna åkte som ett jehu på första sträckan och växlade till mig som 5:a. Hon har aldrig åkt så fort förut, jag är grymt impad. Sedan tog jag över och försökte åka som ett jehu jag också. Tyvärr fick jag åka runda efter ligg annars hade vi haft chans på en medalj. Nu slutade vi 5:a. Känns egentligen som en större bedrift än när vi tog SM-silver i springskytte, nu fick vi revansch på de som tog guldet då iaf.
På kvällen åt vi äppelpaj som farmor skickat med. Sedan spelade Mats, Rolf, Niclas och pappa pingis, stundtals värdigt en VM-final. Alltså nöjde jag mig med att titta på...

Hela den långa vintersäsongen avslutades på söndagen med masstart. Jag var ganska loj och mycket sliten innan start men när man väl började åka så var det kul. Sköt 2-1-2-0, så det var ju helt ok. Grymt skönt att få avsluta säsongen med en nolla i stå, när jag tycker att ståskyttet verkligen inte har funkat i vinter. Precis när jag skulle ställa mig på mattan för sista skytte hör jag att speakern säger att Niclas sköt fullt i sitt sista stå. Då tänkte jag nu jäklar kan han så kan jag. Det var väl kanske en liten överdrift när han alltid skjuter bättre än mig men det funkade ju. Jag slutade 6:a.

Sedan var det bara en lång hemresa kvar. Gabbarna spelade Sims (obs spelet, inte kemivikarien...) både på vägen upp och hem så länge batteriet på Annas dator räckte. Att åka minibuss halva natten hem kan ju vara kul om man orkar härja. Jag orkade inte, jag var som en urvriden disktrasa och det blev inte bättre av att mina fötter blev grillade. Jag var nog ganska putt och bitter...

Nu är det vila som står på programmet. Välbehövligt!
Sedan tar jag nya tag mot nästa säsong.
//Karin