Karin

Igår kväll var jag på Toadz-jubileumsföreställning och tittade på brudarna som dansade. En nostalgitripp utlovades det och så blev det också. Alla gamla paddor var med, från de som man tyckte var stora och häftiga när man själv var liten till de som är jämngamla med mig och lite yngre. De hade övat från fredaglunch och var precis lika duktiga som vanligt. Speciellt om man tänker på att vissa inte dansat på 10-15 år.
Det utstrålades en sådan dansglädje att jag blev sugen att börja igen. Men jag var ju aldrig ens hälften så där bra som dem utan jag får nog hålla mig till mina skidor i fortsättningen också.
Men man får en sådan kick och så mycket energi av att stå på scen.
Hur många har jag inte pratat sönder och samman under ingmarsspelsnätter när jag varit alldelles för pigg för att sova trots att vi ska upp jättetidigt? (Förlåt...)

För övrigt så håller jag på med lite smått och gott som inte har blivit gjort under säsongen (städar, röjer, pappersjobb, slappar mm). Sen håller jag på och försöker utvärdera säsongen. Det går lite sisådär, just nu känns det som jag skapat klart mer frågetecken än utropstecken och punkter. Men en hel del positiva saker finns det ju också. Kanske avslöjar jag något sedan när jag kommit fram till något...

/Karin