Karin

Nu har det gått en vecka sedan 5-dagars. Man har hunnit landa och återhämta sig lite. Oj vad fort 5-dagarsveckan gick och oj vad kul jag hade. Hade inte räknat med att det skulle bli så kul att jobba. För mig var det självklart att ställa upp och jobba istället för att springa men mer för att någon måste ju göra det också än att jag trodde det skulle vara kul.

De fyra första dagarna jobbade jag som samband vilket innebär att man har radiokontakt med tävlingexpedition, tävlingsledning mm. Alla brickbyten skulle rapporteras till tävlingsexp och där satt Marcus Hederskog (kanonjobb på den killen allstå!) och vi snackade så vi gapskrattade båda två till och från. Varför skulle alla som skulle byta brickor heta så konstigt?
Till mina övriga uppgifter hörde bland annat också att ha koll på fröken-ur-tiden och ställa klockorna varje morgon. Ansvarig för att byta checkenheter, lägga ut tömningsenheter (lyckades skrämma alla en dag när det blev lite fel...). Ha allmän koll på tejp, buntband, häftstift, häftpistol med mer med mer som fanns i pappas bruna "lilla" väska (Han hävdar att den nästan borde klassas som damhandväska för i sådanna brukar det också finnas allt... Men hur många har buntband i handväskan?).

Tillsammans med Pär Lundmark var jag också ansvarig för Information/Sen start/Brickändringar som det stog på vår lilla fina skylt som vi byggde på eftersom. Det innebar att vi gjorde det mesta som folk kunde komma på att fråga om. Tejpade ihop folk och skor (hur kan man starta ett 5-dagars med trasiga skor?), klippte upp tejpade fötter, assisterade vid isättning av linser mm. Och delade ut/satte på ett otal skavsårsplåster, bland annat till en japanska. O va svårt det var att förstå vad hon ville men sen gick det ju prima.

Pris ske den som uppfann silvertejp!!
Men jag avstyrde en kille som vill sätta det på sina skavsår...

Stenkoll var nog vårat ledord för veckan. Vi hade t.o.m. statistik på vilken tid folk kom för sent till start och kunde säga nu borde det komma en snart och då brukade det dyka upp en. Vi hade koll på två spanska kompisar som brukade byta bricka med varandra så vi visste att hade den ena fel så kunde vi den andras.

Sista dagen är det jaktstart och då fick jag överge min kära radio för att vara starter för 15-16-åringarna. Det var ingen lätt uppgift men det gick bra. De killar som testade mina armmuskler i hopp om att bli ivägsläppta tidigare blev besvikna även om det var på håret att jag lyckades hålla Fredrik Edén. Den killen var het, men så tog han in 4 min och vann också! Vi var lite brutala i vår fålla, endel höll jag med mer eller mindre våld tillbaka och endel som var sega slängde jag ut!!

Jag missade Storängsfesten i år också (Anna, nästa år...) istället var jag på funktionärsfesten och det var ganska bra drag där med. God mat och sen var Partypolarna med Johan Eriksson i spetsen där och fick i gång gammal som ung. De var nog inte vana att ha en publik med sådan kondis... Tjattrade med Stina, buggade med brorsan och dansade mig totalt varm!

Så värst mycket träning blev det inte. Men ett pass 2 varv Sälen-Lindvallen hans med, så grymt jobbigt... Några stakpass och ett underbart löppass på kalfjället med mamma på söndagen blev det bland annat också. Mitt andra dopp för året blev i en göl under det passet.

Veckan som gått har varit full av träning och jobb. Idag har jag kört ett rejält grymt pass. Först benskate Nås-Lindesnäs-och tillbaka ut på Klackmyra (Sammilsbubackan.... puh...). Sedan löpning östluta upp på Klacken (mest klättring/klängning kanske...). Efter att ha skrivit en trött och blöt hälsning i gästboken bar det av ner till Finnvägen, vidare över till Vattlårsvägen innan jag tog östluta upp på Stora Hafskinnsberget, ända upp på toppen till gamla brandtornet var jag innan jag fick springa ner via dubbeltallarna, till korsningen vid Pellas ås. Då känns det att man lever. Det sägs att det är lite blåbär i år, då har de inte varit där jag var. För där var det alldelles tjockt, men jag säger inte vilket berg man ska börja leta på... :)

Ha de bra!
//Karin