Glad och inte vuxen.
När jag kom hem från jobbet idag och kollade på Dala-Demokraten på nätet fick jag se en riktigt underbar rubrik: Ingmarsspelen rejält på gång -"Marknadsföreningen har redan gett bättre resultat än man vågat hoppas på". Gött Gött!! 3-6 juli är det föreställningar på Sveriges finaste spelplats i Nås vid Västerdalälvens kant. Har ni inte sett det så är det ett måste att komma och kolla!
Vi kommer att dansa till fötterna blöder, bli frälsta, gå till Jerusalem, gifta oss olyckligt, skratta tills magen och kinderna värker, lukta myggmedel och vått ylle, gråta när Hök Mats inte kan sälja gården och bjuda på underbar teater.
Allt precis som varje år alltså, fast säkert ännu bättre i år!
Lite bilder
Vi kommer att dansa till fötterna blöder, bli frälsta, gå till Jerusalem, gifta oss olyckligt, skratta tills magen och kinderna värker, lukta myggmedel och vått ylle, gråta när Hök Mats inte kan sälja gården och bjuda på underbar teater.
Allt precis som varje år alltså, fast säkert ännu bättre i år!
Lite bilder
Jag kan fortfarande inte förstå varför man måste stå och vänta på bussen. Att vilja stå och vänta på bussen är ett vuxenfenomen.
Om bussen har varit försenad alla mornar sen i höstas så räknar man ned att den är det idag också och går senare hemifrån! När man sedan kommer under tunneln och upp på ICA-parkeringen och har koll på att bussen inte ens har åkt bakom ryggen på en än så måste man inte gå fortare bara för att vara framme den tiden bussen skulle ha gått!
Jag lever fortfarande med den där gymnasiebusskänslan. Då det nära på var så att man kunde gå baklänges sista biten för att inte skulle komma fram innan bussen kom.
Fast vissa dagar fick vi springa som skållade troll också!
Igår var jag less.
Klassisk skidåkning + nollgradigt + regn + inget fäste + träningsvärk = ingen rolig ekvation
/K
Om bussen har varit försenad alla mornar sen i höstas så räknar man ned att den är det idag också och går senare hemifrån! När man sedan kommer under tunneln och upp på ICA-parkeringen och har koll på att bussen inte ens har åkt bakom ryggen på en än så måste man inte gå fortare bara för att vara framme den tiden bussen skulle ha gått!
Jag lever fortfarande med den där gymnasiebusskänslan. Då det nära på var så att man kunde gå baklänges sista biten för att inte skulle komma fram innan bussen kom.
Fast vissa dagar fick vi springa som skållade troll också!
Igår var jag less.
Klassisk skidåkning + nollgradigt + regn + inget fäste + träningsvärk = ingen rolig ekvation
/K
Kommentarer
Trackback
