Karin

Fredag:
Långdistans. 13.9km. 12 kontroller. Sammanlagd stigning: 510 m. 7:a. Min tid: 1h 26 min o 36 s.
Snöfall vilket gjorde de redan tuffa banorna ännu tuffare. Direkt i starten var det brant uppför. Jag tog ett uruselt vägval, nu när jag i efterhand tittar på det kan jag överhuvudtaget inte förstå vad jag tänkte på. Sedan kom jag in i orienteringen bättre och åkningen flöt på hyfsat bra även om det var fruktansvärt jobbigt. Vid varvningen efter 7.4 km var jag helt stum i benen och sedan var det drygt 6 kilometers plåga kvar. Men alla andra var nog minst lika trötta för jag hade tappat mer på första varvet än på andra.

Så här trött ser man ut efter nästan 14km

På kvällen firade vi att vi överlevt dagen med att äta klyftpotatis, grillade grönsaker, bea-sås och fläskkotletter. Det tog en förfärlig tid att få det klart men det blev supergott.

Lördag:
Kortdistans. 5.4km. 10 kontroller. 11:a. Min tid: 32:38.
Ett bättre lopp egentligen tycker jag. Men två hjärnsläpp som kostade vardera ungefär 30 s gjorde att jag tappade lite. Sånt har man inte råd med när det skiljer 4 min mellan 1:an och 12:an, ovanligt tätt för att vara damklassen.
På kvällen var det kamratmiddag och prisutdelning, lite segt som vanligt men maten var god. Potatisgratäng och köttbit och till efterrätt gammeldags vaniljglass med mjukt knäckrån och lakrissås (såsen var inte god).

Söndag:
Stafettdagen och jag skulle inte åka vilket var skönt eftersom jag var rejält sliten. Istället var jag coach vilket ju är slitigt det med. Man ska stå med extra stavar och skidor vid varvning och ta emot överdragskläder och hålla ordning på tider och det var varvningar och växlingar och till på köpet ska man vara nervös så de som ska åka slipper det! Det blev en riktig nagelbitare mellan Kvarnsveden och GSK Batong om bronsplatsen. Men Anders, Martin och Tomas tog till slut hem bronspengen. 

Sedan var det en lång resa hem. Halv ett kunde jag lägga huvudet på kudden hemma i Djurås.

---

Helgens vägbeskrivning:
Jag bor i 30, bredvid 29! Daniel Nordebo samtidigt som han for ut genom dörren som ett yrväder i april efter att ha ätit ett rejält skrovmål på Kvarnsvedens pastaservering.

Helgens fundering:
Är masstarten gemensam? Åslund tänkte på härsanochtvärsan och pratade samtidigt. Svaret kom från en hel minibuss och var uniont jaa! Sen skrattade vi i några mil.

Helgens språk:
Svengelska. Med uttryck som Nyckeln ligger on the hathill..

Helgens lataste:
Alftas Too much och Jim-Bingo skulle göra en candy-walk. De gick ca. 15m till vår stuga, la sig i vår soffa och låg där tills vi gjorde en food-drive och hängde på då.

Helgens överdrift enl Maja P:
När jag skrek åt Martin: Du har tagit in skitmycket på alla andra! Det var 15s på Granath men mer på de andra. Jag tror på positiv feedback!!

Helgens trasselhög:
Guldstriden i H21-stafetten avgjordes med lite vassa armbågar och en stor vurpa där de iblandade var Rollen (Alfta) och Åslund (Domnarvet) och en stämpelbock. Rollen vann eftersom Åslunds kartställ satt fast i stämpelbocken så han inte kom upp.

Helgens värsta:
Känslan i benen på andra varvet på långdistansen och den iskalla duschen jag fick efteråt!

Helgens bästa:
Den goda maten, en massa snö och killarnas bronspeng i stafetten!