Karin

Ja igår kväll lyckades vi äntligen fånga in min rumskompis, busmusen, och slänga ut henne! Skönt, inatt har jag sovit som en stock utan någon som sprang och krafsade och förde oväsen bakom persiennen.

Igår kväll bestämde vi oss alltså för ett seriöst jagningsförsök.
Jag och Erik såg henne i min hurts och min käre broder var övertygad att hon var kvar där. Farmor och pappa kom då med idén att jag måste plocka ur alla saker för att underlätta att se henne. Jag var skeptisk, för alla er som inte vet hur det ser ut i den kan jag säga ett det skulle vara ett evighetsarbete att städa den...
Började iallafall plocka ur lite ur de översta lådorna. Då fick vi se en svans som stack fram under den andra hurtsen. Den hurtsen har ett ca 5 cm utrymme underst som är kringbyggt på tre sidor och ett fast tak. Vi stoppade en kartong för hålet och nu var hon fast!! Då återstog bara frågan hur får vi ut henne?

Jag och Erik tippade på hurtsen och pappa stog redo med en hink att slänga över henne. Vi kände oss ganska segervissa men döm om vår förvåning när pappa säger nej hon är inte här! Plötsligt såg jag något svart som kom flygande över skrivbordet, stutsade i Eriks nylippta huvud och kastade sig sedan hejdlöst in under sängen. Busmusen hade lyckats tagit sig ut bakvägen där kartongen nog inte stod riktigt tätt och hoppat upp på skrivbordet...
Men som tur var för oss så prickade hon precis en låda med en stekpanna som jag har under sängen och den kunde vi lätt försluta och bära ut henne i och kasta henne i snön.

Jag hoppas att detta är slutet på historien om Karin & Busmusen!
En historia att lägga till alla de andra rått(mus)fångarhistorierna och det var inte första gången en stekpanna på ett konstigt sätt kom till användning för en Malmbergare på krigsstigen...

Farmor konstaterade att ett konstigare namnsdagsfirande hade då inte hon varit med om!!