3 tävlingar i Sollefteå
Fredagen blev en lång dag. Först resa till Sollefteå vilket tog ca 6 timmar, vi var framme vid ett-två ungefär. Sedan åkte vi upp till stadion och testade skidor strax före fyra. Lagledarmötet var fyra, inskjutningen fem och starten på stafetten 6 trodde vi. Det visade sig att det bara var de två första som stämde, starten för oss var inte förens 7 och sen blev den skjuten på en kvart till. När jag startade strax efter halv åtta hade jag alltså varit på stadion och hållt i gång i nästan fyra timmar men inte orkat gjort någon riktig uppvärmning för allt kändes bara så segt. Jag och Madde konstaterade att kl åtta en fredagkväll ska man ligga i soffan, äta godis och titta på TV...
Angående tävlingen så hade vi ett Dalalag där Åsa Lif åkte första, jag andra och Madde Matsson åkte sista. Vi slutade överraskande trea efter ett starkt skytte av Madde. Jag och Åsa bidrog med två rundor var i stå, illailla.
När vi var åter i stugan dödströtta var det bara 12 timmar tills inskjutningen på lördagen började. Jag och Niclas höll båda två på att få huvudet i tallriken ett antal gånger innan vi fått i oss maten och kunde krypa till kojs.
Lördagens sprinttävling gick riktigt bra för mig. Sköt 0-2 och hyfsat bra åkning. Var 3 minuter efter med en bom mer än Kim. 80% träff var det bästa jag presterat i år. Banorna i Sollefteå är riktigt jobbiga. Bara upp och ner, mest upp! Speciellt jobbigt är att det är uppför länge in mot stadion, så det är svårt att veta hur tufft man törs gå utan att bli helt stum till skyttet.
På eftermiddagen var vi i ljudaffärer, tittade på en konstig film, funderade på resa till Boden, var på rockshow + prisutdelning, åt mat, åt mera mat och åt kladdkaka!
På söndagen var det alltså dags för jaktstart. Jag var innan start optimistisk och det kändes bra i kroppen. Men när jakten väl drog igång svarade kroppen inte alls utan det blev ett långt slit. Sköt 2-1-2-2. Det är inte bra men ändå bland det bättre jag gjort i år. Men att få ligga och snurra i straffrundan efter varje skytte, det är grymt jobbigt både åt knopp och kropp.
Får väl ändå sumera helgen med att säga ett steg framåt skyttemässigt men ingen toppform i åkningen precis.
Angående tävlingen så hade vi ett Dalalag där Åsa Lif åkte första, jag andra och Madde Matsson åkte sista. Vi slutade överraskande trea efter ett starkt skytte av Madde. Jag och Åsa bidrog med två rundor var i stå, illailla.
När vi var åter i stugan dödströtta var det bara 12 timmar tills inskjutningen på lördagen började. Jag och Niclas höll båda två på att få huvudet i tallriken ett antal gånger innan vi fått i oss maten och kunde krypa till kojs.
Lördagens sprinttävling gick riktigt bra för mig. Sköt 0-2 och hyfsat bra åkning. Var 3 minuter efter med en bom mer än Kim. 80% träff var det bästa jag presterat i år. Banorna i Sollefteå är riktigt jobbiga. Bara upp och ner, mest upp! Speciellt jobbigt är att det är uppför länge in mot stadion, så det är svårt att veta hur tufft man törs gå utan att bli helt stum till skyttet.
På eftermiddagen var vi i ljudaffärer, tittade på en konstig film, funderade på resa till Boden, var på rockshow + prisutdelning, åt mat, åt mera mat och åt kladdkaka!
På söndagen var det alltså dags för jaktstart. Jag var innan start optimistisk och det kändes bra i kroppen. Men när jakten väl drog igång svarade kroppen inte alls utan det blev ett långt slit. Sköt 2-1-2-2. Det är inte bra men ändå bland det bättre jag gjort i år. Men att få ligga och snurra i straffrundan efter varje skytte, det är grymt jobbigt både åt knopp och kropp.
Får väl ändå sumera helgen med att säga ett steg framåt skyttemässigt men ingen toppform i åkningen precis.
Kommentarer
Trackback
