Karin

Nu är det måndag igen och de tre dagarna som Mika var här försvann i ett litet nafs. Fast vi hann med ganska mycket också.  Efter att ha pratat med folk hemma i Dalarna så låter det som vi hade (har här fortfarande iofs) underbart tur med vädret. Igår njöt vi i t-shirt i solen och åt glass! Inte illa den 7:e September. Vi har också bland mycket annat hunnit med att se nya Arn-filmen, jag tyckte den var bra liksom den gamla var.

Nu har jag åkt 3 pass på rullskidbanan och jag lever fortfarande (och Mika också efter 2). Det är ju skönt. Det är lite svängigt men än har det gått bra. Jag har tagit tag (iaf lite) i det här med min urusla balans nu. Det fanns ju utvecklingspotential och jag tycker det blir framsteg.
Blomman tycker att jag ska skaffa en sån här balansplatta som vickar åt alla håll och ledder eller åtminstonne tre samtidigt.

Bild från www.mft.at . Jag nöjer mig än så länge med den jag har, som vickar på en ledd...

Jag har återigen drabbats av syndromet fruktansvärt sugen på att åka bilorientering igen. Det är jobbigt. Ludvika MS (klubben som vi tävlade för) ordnade SM i helgen och pappa frågade mig i torsdags kväll om jag ville hjälpa till och kontroll-läsa lite körordrar. Och eftersom jag inte gjorde så mycket mer än att titta på minutvisaren på klockan och undra över hur den kunde röra sig så förfärligt sakta så gjorde jag det. Var bara "snurrar", det som jag tyckte var roligast.
Å va roligt det var att läsa och å va sugen jag blev.

Nu har jag fått två bud om att jag inte ska cykla på trotoaren. Det ena lite mer bestämmt och ilsket än det andra. Men det är så att ibland är det en cykel målad på trotoaren och en pil.
Då borde jag väl få åka där, fd. big boss?
Idag har jag åkt cykel med stavar, rullskidor, bössa och ryggsäck upp till stadion.
Det gick det också men lite börsligt var det allt.

I morgonbitti ska jag träna med skidskytteuniversitetet.
Kul kul, förhoppningsvis, kan bli väääldigt jobbigt också...

Vi hörs!
//Karin