Karin

Det blev stafett i söndags. Det var -30º på vägen till tävlingen men bara -16º när vi kom dit. Jag åkte 1:a och 3:e sträckan och Lellan 2:a och 4:e. Jag var bra med i starten och lämnade startgärdet som 4:a, Therese ramlade och drog med sig Bente och plötsligt var jag 2:a. Helene drog på bra och jag orkade inte följa så när vi kommit in i skogen på andra sidan av en stooor åker så var hon utom synhåll. Jag åkte på känsla dvs hann inte läsa kartan utan hoppades att det blev rätt och när vi efter ett tag kom ut på ett storspår så kom Helene från vänster och jag var då helt först i stafetten! Tyvärr orkade jag inte hålla de bästas tempo utan de åkte om mig och jag växlade som 8:a. Lellan åkte riktigt bra och min andra sträcka gick också bra och vi slutade på 8:e plats med några lag efter oss.
Det var väldigt roligt att åka en tjejstafett och jag hoppas verkligen att det kommer att bli fler gånger.

Sedan städade vi ur min lägenhet och tog hem alla saker. Tycker att det har blivit mycket mer nu än när jag flyttade upp utan att jag köpt något... Mystiskt...
Veckan som har varit har bestått av tentaplugg till tentan i fredags. Jag hoppas jag klarade den men det kändes mer osäkert än förra gången.
Nu ska jag plugga delar av Humanbiologi med idrottsinriktning II samt Mätmetoder för mentala processer (nån slags idrottspsykologi) vid Högskolan Dalarna.

Under helgen har jag tävlat i skidorientering i Äppelbo.
Sammanfattning: 2 tävlingar, 2 segrar, 1 bra lopp, 1 dåligt lopp.


Jag far fram över Äppelbomyrarna                                 Foto: Carl Magnusson

Det var dålig konkurrens, det hade varit pinsamt om jag inte vunnit. I en sån situation är det lite svårt att ladda och taggningen inför lördagens lopp var inte på topp vilket resulterade i säsongens sämsta lopp. Efter ett uruselt vägval till ettan och totalt borta till tvåan så skärpte jag till mig lite iaf. Min kropp är ju som sagt inte alls på topp och jag orkar träna/tävla i 40 min just nu sen blir jag trött. Alltså blev de sista 25 min av lördagens tävling riktigt jobbiga. Något varit positivt under helgen är att jag inte blivit helt kabbslut efter tävlingarna, bara halvt trots att det varit de längsta tävlingar jag åkt denna säsong. Klart ett steg framåt!
Så efter mat, supergod cheese-cake och trevligt sällskap hemma hos Tobias Nisser och Sofia på lördagskvällen så var jag riktigt sugen på revansch på mig själv. Och söndagens lopp blev orienteringsmässigt mycket bättre, dock ännu ett dåligt vägval. Tord hade lagt mycket kluriga banor i ett riktigt tätt spårsystem. Kroppen var dock lite sliten men eftersom jag inte åkte mer än i 44mm så kom jag ända tills på väg till näst sista innan jag blev helt slut.

Är lite smådeppig idag, det är ur-urtråkigt vär = all snö smälter bort. Halkade mig till postlådan och hämtade tidningen i morse. Sen gick jag och la mig igen och deppade och hade verkligen igen lust att gå upp. Till slut fick ändå min hungriga mage och ett dåligt samvete över ett diskberg mig att pallra mig ur sängen.
Det har inte blivit så många knop resten av dagen heller. Kände att jag behövde en sån dag för att ladda batterierna igen.

Ha de i rusket!
//Karin