Karin

Trots att mina lagkompisar kämpade tappert så fick jag gå ut på omstarten igår kväll. Jag är nöjd med mitt lopp, har inte fått kartan än så det kan ju dyka upp något dumt man ser då. Hade lite svårt att rätta in mig i ledet i början och flyta med utan ville gärna orientera själv vilket ju inte var helt optimalt. Men efter ett tag började det spricka upp i lite mindre grupper och då kändes det bättre. Kom till fel gaffel en gång men det löste sig ganska fort. Hade folk framför mig på upploppet så jag fick lov att testa spurten och min extra växel hade efter något års frånvaro kommit tillbaka, jättekul :). Men som vanligt tror jag aldrig att jag ska orka fram till mållinjen när jag får lov att plocka fram den...

Jag hade både supertröja och lampa när jag sprang, ingetdera behövdes, vilken tant jag blivit.

Brorsan och pappa som sprang i natt verkar också ha skött sig även om käre lillebror var av en annan åsikt när jag fick sms vid midnatt. Ett tag skulle hela familjen ha sprungit men mamma (som också skulle ha sprungit i damlaget) slapp sen vilket hon var lika glad för. Nu bestog damlaget "bara" av ett mor-dotterpar och ett par svägerskor (ok, de är inte gifta än...) och så två obesläktade :).

Lite seg idag efter att ha kommit hem strax före ett i natt. 60 mil i bil och 8 timmars 10-mila hejande, peppande, springande mm gör väl också sitt till...

//Karin